Dansa i neon

Bildkälla: www.tvr.co/uk

Vi svenskar är så tysta när vi pratar, när vi skrattar och så lagom när vi ska uttrycka oss. Det måste ju vara alla svenskars favorituttryck: ordet Lagom.
Hur vill du ha ditt kött, rått eller genomstekt?
- Lagom tack.
Så typiskt oss…

Vad är det med oss mediokra blekfisar i uttryckslösa landet det avlånga?
Är det meningen att vi inte ska särskilja oss från mängden eller beror det hela på ointresse för det spännande- det som sticker ut lite mer än det som ingår i uttrycket lagom?
Ärligt talat behöver vi inte gå särskilt långt för att se att temperament kanske hör ihop med livsglädje och livslängd… kolla på Fransoserna och Italienarna. Många hävdar att det handlar om medelhavsmaten och vinet de dricker varje dag. Men vad vet vi om det egentligen?

Klart att det kan bli för mycket av det goda med, att ”Allt eller Inget” konceptet inte alltid är det absolut bästa. Allt behöver ju inte vara svart eller vitt hela tiden, men fy vad tråkigt att bara leva i en gråskala hela livet igenom. Nej, ta tag i ditt lagoma liv, inför lite extranummer och se till att skratta mycket, lite eller länge. Sätt en ny ton i din egen gråskala, bara den inte är helgrå resten av livet. För vi lever här och nu.
Forskning visar ju trots allt att man lever längre om man skrattar varje dag. Endorfinerna i hjärnan som frigörs och går ut i kroppen. Tänk att en så simpel sak kan förändra ditt liv. Din livslängd.

Ibland när man är ute på klubbar ser man folk som inte dansar. Varför?
Är vi rädda att göra bort oss, att släppa loss och ha kul? Vad spelar det för roll om vi ser dumma ut egentligen? Vad spelar det för roll om vi lyckas att skratta åt oss själva? Varför denna allvarlighet och oförmåga att bjuda på sig själv- för sig själv?

Vi satt ett sällskap på en restaurang en kväll och åt en underbar middag. När vi skulle lämna restaurangen och jag kommit halvvägs till garderoben för att hämta ut min jacka, känner jag hur jag gliiiiiiiider fram i en urcool spagat!

Till saken hör att jag aldrig lyckats med en spagat i hela mitt liv förr. Visst, jag skrapade i knäet litegranna men ”what the heck”, det såg ju skitroligt ut. När jag lyckats ta mig upp på mina höga klackar inser jag att jag trampat med klacken i en köttbulle!

Hahaha!

Alla i restaurangen satt o skrattade och jag kunde inte sluta garva åt mig själv förrän jag kom hem den kvällen.

Jag personligen tror att man blir lyckligare av att skratta och ha kul. Att släppa loss och våga gå utanför sin trygghetszon.
Så varför inte – vi lever ju nu och kanske bara en gång, för att bortse från Nirvana och återfödelse i all ära.

Kom igen nu:
Dansa som om ingen ser, skratta som om ingen hör och lev som det vore din sista dag.
Livet blir så mycket roligare så.

Lagoma människor - Dansa i neon!