Välkommen till världen, lilla fina du!

Jag har fått barn.

Att få barn ändrade min syn på livet kan man säga.

Inte bara vad gäller det som anses vara viktigt i livet, som exempelvis meningen med livet - utan även att jag har blivit tokigt mer barnslig än tidigare. Man kan säga att man öppnar upp dörren till när man själv var liten igen.

Ibland sitter jag o funderar på hur barnsligt enkelt det är att vara nöjd och glad och bara uppslukas av det härliga nuet. Något vi vuxna sällan får tid att göra eller ens reflektera över.

Att man får barn betyder inte att man nödvändigtvis måste älska alla barn som cirkulerar i ens vy, man får dock en större förståelse för både barn och föräldrar än man hade tidigare. Det är väldigt häftigt, för helt plötsligt handlar inte allt om en själv längre.

Jag är glad att jag fick barn när jag var trettio. Hade jag vart äldre hade jag kanske haft svårare än jag nu har att acceptera anpassningen efter den nya lilla individen, som kräver sitt och sin uppmärksamhet från mig som mamma.

Får man barn sent i livet tror jag att det skulle kunna vara svårare. Vad tror du?

I grunden tror jag ändå att om man förutsätter att allt inte är rosendoftande och glatt hela tiden så har man en ganska realistisk grund att stå på, och inga skyhöga förväntningar om hur livet med familj ska bli.

Man får helt enkelt öppna upp dörren till ens egen barndom, våga bli barnslig och ta dagen som den kommer.

Det är dagens tips!

Tänk positivt - stressa mindre...

Bildkälla: http://www.handladesign.se/

Tänk positivt - stressa mindre!

En väninna nämnde en gång att stress och ångest är de mest onödiga känslor man kan känna! Jag håller givetvis med - med visst undantag för den positiva stressen som hjälper en att fokusera bättre på det som faktiskt är viktigt - här och nu. Negativ stress kan i sin tur bidra till ångest och oro, vilket är riktigt onödigt - varför jag samlat mina bästa stalltips för att slippa detta!

Mina bästa stresstips (för att ta bort negativ stress):

1. Ställ dig i ett rum, rulla tillbaks axlarna och blunda. Andas långsamt in och ut. Föreställ dig att du andas uppåt från tårna ända upp till huvudet och tillbaks ner igen.

2. Utöva avslappningsövningar på exempelvis golvet och försök tänk bort dina tankar.

3. Lyssna på lugnande musik och tänd upp lite levande ljus.

4. Ägna dig åt en kreativ syssla och var prestigelös!

5. Ta av dig klockan eller låt bli att snegla på den, det blir inte bättre eller lyckas snabbare på grund av att öka stressen mer än du redan gjort.

6. Gå upp i tid; undvik snoozeknappen genom att placera ut väckarklockan på en mycket strategisk plats som gör att du måste gå upp för att stänga av den. Då är du redan vaken. Ett alternativ till detta är att ställa 2 klockor med en minuts mellanrum, på 2 olika platser som du måste gå upp till. Det är oundvikligt att komma upp på ett eller annat sätt då!

7. Visualisera; tänk på en varm och solig sandstrand när du känner av den negativa stressen.

8. Planera i god tid (några timmar) innan du ska ut om du normalt känner dig stressad av kort varsel, vad du ska ha för outfit eller boka bord.

9. Det finns en mening med allt, finns alltså ingen anledning att stressa upp sig - ta det för vad det är.

10. TRÄNA! Gå, cykla, spring, yoga, utöva pilates eller andra avslappningsövningar.

Och så det sista: TÄNK POSITIVT!

A Merry Christmas to everyone!

Bildkälla: dl8.glitter-graphics.net

Jag är för den traditionella och hederliga julen.

Nu är den här, bakom hörnet, och den knackar högre och högre på dörren ju närmre vi kommer datumet den tjugofjärde.

Denna julen ska bli fantastisk.

Om man gör det man vill och bestämmer sig för att ta det lilla lugna.

Jag menar, ät och drick så mycket ni vill men för guds skull, men bränn inte ut er i takt med köttbullarna! Julen handlar ju om att trivas och att ta hand om varandra.

En slags Thanksgiving blandat med vit bomull och prasslande papper, kärleksfulla kramar och omtänksamma ord...

Den handlar om att ge varandra en härlig tid att fira med alla som står en nära.

Och det handlar heller inte alltid bara om närmsta familjen.

För tänk så många ensamma människor det finns därute.

Julen är den vackraste helgen för de allra flesta - och en av demest förvirrande och svåraste av högtider för många andra. Många får fira jul som hemlösa och det enda de ser när de vaknar upp i trapphuset på julaftonsmorgon är kalla trappsteg följda av argsinta människor som inte vill ha dem där.

Jag har en tradition, en alldeles egen tradition som jag har min fantastiska mormor att tacka för: julaftonsmorgon hos Stadsmissionen.

Dit har vi tagit med julklappar och gott humör. Där har vi träffat folk som inte haft det lika lätt som de flesta av oss andra och där har de fått sig lite varmt sällskap vid brädspelen, mellan julklappsöppningen och julmaten.

Många har fått sig ett gott skratt och fått äta sig mätta i ett rum fullt med främlingar - där alla har sin egna historia. Ensamma, hemlösa, unga, gamla och fina människor som kan hamnat lite på snedden och haft svårt att hitta den röda tråden tillbaks till det fläckfria livet igen.

Istället för att stressa sig igenom julklappsinköpen, stanna upp nån minut och tänk efter vad som betyder mest; Kalle Anka´s jul, att hinna med allt med maten, att njuta av sällskapet (och vilket sällskap - måste det alltid vara den närmsta familjen?) eller öppningen av julklapparna?

Kanske blir du förvånad över insikten av vart energin tar vägen egentligen, och så undrar man varför man allt som oftast känner sig trött en underbar dag som Julafton.

Så - vad betyder julen just för dig?

...vad du än gör - gör detta till Din Jul, och satsa på det som betyder mest för dig!

God Jul
- and A Merry Christmas to everyone!

The Halloween Which - Bitch!

Bildkälla: http://www.ungafakta.se/

Såhär i ren Halloweenanda vill jag skriva om något ganska kontroversiellt.

Något som ingen riktigt vågar prata om...

Jag har funderat länge efter en bra förklaring på vad en Bitch egentligen är.

Mina tankar har gått fram och tillbaka tillräckligt länge nu för att faktiskt offentliggöra detta.

Jag har fått förklarat för mig av ett par killar, att en Bitch är en kvinna som säger vad hon tycker utan vidare betänkligheter.

Jag har fått förklarat för mig av diverse väninnor att en Bitch är en riktigt jävlig och elak människa. En tjej som är kaxig på ett dåligt sätt.

Andra har sagt att det är en människa som bara tänker på sig själv hela tiden, en 2000 - talets Narcisco helt enkelt.

Enligt vissa är namnet i likhet med ordet Hynda. Hynda är ju i sig ett annat namn för honhund. Allså - skulle man köpa en honhund i England säger man Bitch...hahaha!

Enligt migsjälv är det enbart ett skälsord. Jag ser ju inget direkt positivt förankrat i contentan.

Man kan ju också välja att se det som en viss Hiltonarvinge; att det är en härlig benämning på en kaxig o snygg väninna...

Frågan är ändå om det inte e dags nu såhär till Halloweenhelgen att plocka fram dendär hänsynslösa och iskalla uppkäftigheten, så att den faller inom ramen för kostymen på Halloweenfesten.
Alla har väl rätt att vara lite kaxiga o hänsynslösa någon gång i livet och varför då inte lurpassa in den till detta fenomenala tillfälle? Om vi får välja någon gång på året att vara omogen på, varför inte nu?

Så fram med häxhatten, trollspöet, Pomperipossa-vårtan och var lite allmänt kaxig!
Det är ju nu vi får lov att spela ut det=)

......moahahahahahaha!

The Halloween Witch - Bitch!

Soulmates

Bildkälla: www.chinesenames.org

Finns det någonting kallat Soulmates, och vad är det ?

Är det den där otippade dubbelgångaren du ser i det andra landet när du är där på semester eller kanske rentav ditt syskon? Är det din bästa vän eller din partner?

Kan man ha flera olika Soulmates?

Jag har funderat alldeles för länge på frågan. Upptäckte av en ren slump för ett par veckor sedan att den såkallade Soulmaten är någon man inte trodde från början.

Man kan klicka med människor. Sedan kan man klicka med människor.

Jag har klickat med en person som är så otäckt lik mig i sätt att vara och i sätt att se på saker. I sätt att agera och i ens historia. Läskigt. Och spännande.

Tillochmed personlighetstesterna är skrämmande då vi fått exakt samma svar.

Helt förundrande.

Soulmates behöver inte handla om sisterhood. Det behöver inte handla om kärlek.

Det behöver inte ens handla om vänskap.

Att vara Soulmate med någon är som att kunna den andra utantill, fast utan facit och utan erfarenhet av den ene eller andres sidor. Och det bara Finns där.

Så märkligt, och så roligt.

I´ve got my Soulmate helt enkelt.

Sicken grej!

Get Ready for Takeoff!

Bildkälla: Missylipstick

Tick....tack....tick....tack....

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?

Vad är det som händer när man bestämmer möte med en annan medmänniska?

Vad är det som får en att efter förseningar hit och dit - explodera av förbannad ilska?

Är det ens rimligt att bli arg på en person som ser till att ta lagen i egna händer varje gång och låta en vänta och vänta och vänta? Som planerar in annat just den tiden man ska ses, och låtsas om att man aldrig visste om vilken tid man bestämde?

På ett sätt kan man tänka att personen i fråga tar "lagen" i egna händer och utnyttjar den andres snällhet och tålamod. Varje gång. #"#&/%¤)(/?=()U&¤"#¤&%/=()?`)=/()=(/&%¤¤#"¤"!#!!!!!!

På ett sätt kan man tycka synd om personen som inte klarar av att hålla en tid och som förmodligen har ett helvete i många tidsrelaterade projekt.

Dock- orkar man verkligen vara den goda, snälla människan med hundra jordevarvs mils tålamod?

Vart går gränsen? Och orkar annat folk verkligen med en sådan människa?

När man bestämmer en tid för att ses, gör man detta för att man ser fram emot att träffa personen i fråga. Man kanske även har planerat in en middag eller så kanske rentav ett flyg ska gå och man är påväg någonstans tillsammans.

Vad som händer när personen inte dyker upp förrän efter trettio till fyrtiofem minuter är alltså att man blir lättirreterad, ännu mer irreterad och tillslut förbannad. Allteftersom tiden går.

Tillslut när man verkligen ses är det försent, då e man så ledsen att personen utnyttjar ens snällhet att det är riktigt svårt att trycka undan den arga känslan.

Alltså 15minutersregelns slutsats:

1. Ring i Tid (inte när klockan är tio minuter efter att man ska ses och säg att du är försenad- det vet man ju redan- utan ring ett par timmar innan om du vet att du kanske inte hinner och sätt en senare tid om det fungerar med din vän)!

2. Var Tydlig (så att missförstånd inte uppstår angående klockslag).

3. Var Medveten om vad du vill göra av din dag (boka inte in andra grejer samma tid som du bokat att träffas ).

4. Respektera andras känslor (man kanske själv har stressat för att hinna i tid och så står man där och får vänta 30 minuter extra, utan att ha plockat sina egna ögonbryn eller utan nymålade naglar).

5. Kom Aldrig försent till uppbokade middagar (en kvart är ju givetvis den fina "akademiska kvarten" för förseningar: värdinnan uppskattar dessutom oftast att man kommer några minuter senare än uppskrivet på inbjudan, men kom inte timmar försent, det blir bara pinsamt.)

Kontentan av det hela:

Det är okej att vara sen. Det är vi alla någon gång. Men sätt det inte i system att komma trettio till sextio minuter sent varje gång för då tröttnar folk. Det är definitivt inte fair!!!

Det är okej att vara sen, sålänge man inser sina egna begränsningar och hör av sig om det är för knappt att hinna. Viktigt då är att höra av sig ett par timmar innan, så att även den andra personen då kan planera in något och utgå från faktum - eller ställa in om tiden blir för snäv.

Har lovat mig själv en sak för framtiden: Hädanefter kommer iallafall jag att gå efter den akademiska kvarten. Flyget går om man inte checkar in i tid. Liksom!

Get Ready for Takeoff!

Hero

Bildkälla: Missylipstick

Vad är en superhjälte egentligen?

Vad kännetecknar hjälten om man bortser från superkrafterna som Batman, Superman, Spiderman och Wonderwoman?

Är det mannen som räddar den gamla söta tanten från att bli påkörd på övergångsstället?

Är det den okända killen som köper en blomma till er på krogen från en rosförsäljare?

Kan det vara den lilla flickan som skrattade på lekplatsen och fick dig att insé att man ska ta tillvara på dagen - alla dagar i veckan?

Jag fick ett garvtotalbryt idag, påväg från frisören, påväg hem efter att ha varit och handlat sushilunch.

Fick syn på ett par killar som satt vid Spanska Svängen i Linnéstan, som hejade och skrattade åt sin "kompis". Jag tittade upp och tänkte - gud vilken gullig kille!

Han stod med en tung hink som konstant höll på att vippa över med vatten, och en trasa och tvättade förbikörandes bilar vid rödljuset. På sig hade han.......en Supermandräkt!!!!! Detta var inget mindre än killens svensexa.

Det slog mig! Enormt. Underbart härlig koppling!

Asgarv!!!

En tvättäkta superhjälte är alltså killen med dammsugarn, tjejen med moppen och matlagningen och jaa - det också: barnen! Superhjälten är verkligen den personen som får sakerna att hända. Som med sinnet eller fysiskt får DET att hända.

Alla har vi ju någonstans en superhjälte inom oss. Alla känner vi också någon som ibland behöver vår uppskattning för sina insatser i vardagen.

Go Hero!