Ensamrätt

Bildkälla: http://www.handladesign.se/

Ensamrätten- en slags Allemansrätt?

Vad innebär ensamrätt egentligen, och varför vill folk så gärna ha den? Beror det på girighet eller bara på uppmärksamhet?

Ingen person har ensamrätt på att vara känslig, bli ledsen, skratta eller må gott - faktiskt. Dock finns det praktexempel på att vissa människor ibland tycks tro det.
För den med ensamrättstänket kan det kännas som att världen kretsar kring den personen.

Jag har ett riktigt bra exempel:
Jag har en underbar, faktiskt en fantastisk väninna.
Hon är toppen på alla sätt och bidrar ofta till skratt och roliga saker.

Dock - iIbland om man har typ brutit benet, fått en sjukdom eller blivit allergisk mot damm och kvalster eller nåt (som för övrigt e ganska svårt att värja sig från – vilket vi i denna utomordentligt utvecklade allergiklubb vet) så har hon alltid det jobbigare!!!
För hon har ju alltså fått en liktorn på tån, hon har faktiskt fått en vagel i ögat eller så har hennes bil har minsann börjat krångla!
Och det e faktiskt inte så lätt just nu för henne heller!!!

Alltså- ibland blir man bara så trött. Ensamrätt på känslor kan man aldrig ha, det är något vi delar allihop. Slutsats: Uppmärksamhetssyndromet har väckts till liv.

Ibland har vissa saker inte med varandra att göra helt enkelt.
Ensamrätten för produktutveckling och idéer får gärna leva kvar – det kreativa är ju viktigt för den mänskliga och omänskliga utvecklingen, bara man är medveten om att alla kan få känna som man vill- det kan man inte ha ensamrätt på.
Ensamrätten i känslan, en slags Allemansrätt helt enkelt.