Bildkälla: Missy Lipstick.Det starkaste är iallafall kärleken. Är det verkligen så?
För mig stämmer det helt klart.
Men vilken kärlek är den starkaste, vackraste och minst själviska egentligen?
Är det farmors villkorslösa kärlek inkapslat i söndagssteksmiddagen, syrrans sätt att lyssna - prata och förståsigpåallt - metoder, eller är det kärleken till ens partner som är den starkaste? Vänskap....
Jag har länge haft en teori om att allt du gör är av ett egoistiskt perspektiv.
Anledningen till det är att jag kom på mig själv en dag när jag skulle försöka säga nej till något som jag egentligen inte ville göra. Eftersom jag alltid har haft svårt att säga nej så har den frågan dykt upp mer än önskat kan man säga.
Det blev lite pinsamt när jag funderade på just varför det var ett så jobbigt beslut för mig att ta. För jag insåg tillslut att jag alltid tackade ja till saker jag inte ens ville göra, inte hann med eller i värsta fall tillochmed mådde dåligt av.
Vad var det då som fick mig att dra slutsatsen att man gör det som gynnar en egoistiskt, trots detta?
Jo, genom att tacka ja till saker man egentligen inte vill - gör man andra glada.
Om man gör en annan glad - tycker den personen om en.
Om den personen tycker om en - blir man glad inom sig. Man tycker om att bli omtyckt. Det gör nog alla.
Och så fortsätter det. Det blir att det kommer tillbaks till en själv - oavsett om det är medvetet eller helt omedvetet.
Slutsats: den största kärleken är den till dig själv. Hur egoistiskt det än låter, så finns inget starkare.
Kan man inte älska sig själv, kan man aldrig älska någon annan.
För mig stämmer det helt klart.
Men vilken kärlek är den starkaste, vackraste och minst själviska egentligen?
Är det farmors villkorslösa kärlek inkapslat i söndagssteksmiddagen, syrrans sätt att lyssna - prata och förståsigpåallt - metoder, eller är det kärleken till ens partner som är den starkaste? Vänskap....
Jag har länge haft en teori om att allt du gör är av ett egoistiskt perspektiv.
Anledningen till det är att jag kom på mig själv en dag när jag skulle försöka säga nej till något som jag egentligen inte ville göra. Eftersom jag alltid har haft svårt att säga nej så har den frågan dykt upp mer än önskat kan man säga.
Det blev lite pinsamt när jag funderade på just varför det var ett så jobbigt beslut för mig att ta. För jag insåg tillslut att jag alltid tackade ja till saker jag inte ens ville göra, inte hann med eller i värsta fall tillochmed mådde dåligt av.
Vad var det då som fick mig att dra slutsatsen att man gör det som gynnar en egoistiskt, trots detta?
Jo, genom att tacka ja till saker man egentligen inte vill - gör man andra glada.
Om man gör en annan glad - tycker den personen om en.
Om den personen tycker om en - blir man glad inom sig. Man tycker om att bli omtyckt. Det gör nog alla.
Och så fortsätter det. Det blir att det kommer tillbaks till en själv - oavsett om det är medvetet eller helt omedvetet.
Slutsats: den största kärleken är den till dig själv. Hur egoistiskt det än låter, så finns inget starkare.
Kan man inte älska sig själv, kan man aldrig älska någon annan.
Make peace with yourself.
One love.
